att försöka glömma någon som man höll fast vid så mycket går inte att släppa. Jag har försökt, men allt kommer tillbaka lika mycket som förr. Spelar ingen roll vad man än gör, man kan komma o tänka på de, sen sitter det fast i huvudet ialf i ett dygn. Kan även ta flera dagar :/ skit drygt, men man får försöka överleva med det. Jag trodde aldrig att det skulle vara såhär svårt att försöka förstå, men de äre..
Du släppte taget då jag kände mig, aa vet inte.. speciell... Det har gått så lång tid, men ändå kändes det som igår. Jag har denna sorg & denna ilska kvar. Varför? Försvinn bara.. Vill inte ha dessa saker inom mig. Jag önska jag kunde släppa allt på ett litet knäpp med fingrarna, men självklart inte. Tiden är den ända vägen ut. Jag får helt enkelt vänta. Vänta tills de går över, vilket kommer ta tid. Tiden läker alla sår, bara och acceptera. Har jag klarat mig såhär ''bra'' så ska jag väl klara mig längre fram i livet också. Detta ärr jag har, kommer aaaaldrig att förvinna. Never!! Finns inte en chans att de gör. Chanser är till för att använda, man får helt enkelt se vad allt bjuds på senare..
Jag finns för alla som finns för mig. Jag hjälper mer än gärna till. Jag är inte den personen som backar för vad som helst. Är man stark så kommer man långt i livet. Bli de ni också!
Tolka texten hur ni vill, men dra inte och snacka en massa om att de är si o så, för ni vet egentligen inte ett skit om vad jag menar. Fråga mig om ni vill veta. Det här är en blogg, jag vet, men de ät skönt att behöva skriva av sig här :) precis som en dagbok förstår ni.
puuussss & kraaaam!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar