saker jag tänker mycket på

att vänner kan dissa sina vänner så pass mycket att man nästan gör sig "osams" med dom eller rättare sagt, blir sura på dom, då är det illa. en del ser inte sånt i förhållanden att dom ses varenda dag, dom är med varandra varje dag, dag in, dag ut. jag förstår er som är i ett förhållande att ni inte ser sånt, men vi som är singlar och lever ensamma ser sånt direkt. visst, de är inte fel att umgås med varandra nån kväll sådär, eller dag eller vad de nu är. MEN att vara med varandra hela tiden, varje kväll, varje dag, äta tillsammans hela tiden, varje dag... variera kan väl vara skönt? jag menar, de kan väl vara trevligt att kunna komma till någon vän o käka tillsammans och bara snacka lite skit och umgås en hel kväll utan att sitta o vara stressad för att pojkvännen/flickvännen inte är i närheten. är det verkligen så farligt att känna en saknad av någon man älskar? det är min stora fråga. att lyssna på sina vänner är inte helt fel det heller. att det kanske låter som om vänner är elaka mot en eller nå liknande betyder inte till nå negativt. det kan betyda att det kan gå så illa i ett förhållande att det snart kan brista. har ni någonsin tänkt på det, ni som är tillsammans med någon? hur bra de än känns från en dag till en annan, så kan det vända på en natt, precis allt. tro mig! jag har själv varit där.

varför lyssnar ingen när man själv ser de så tydligt? jag skulle kunna säga bra mycket om en del par som inte dom själva ser. och det är inte bara jag som ser det kan jag lova.
det jag vill komma fram med det här är att vänner finns alltid, och försöker så gott de går, men en del vill inte ta vara på få vänner man har, har jag märkt.. en partner finns inte alltid där för alla. så när det tar slut mellan dig och din partner, vilka behöver du då? jo, din familj och vänner. vilka vill du helst prata med? vännerna.. men finns dom där när du inte har lyssnat från första början? nej.. dom dissar, och du får må skit bäst fan du vill.. 

jag har bra vänner som behandlar mig guld & mindre bra, som behandlar mig rent ut sagt som skit. varför jag ger dom mindre bra vännerna en chans är för att dom har en gång i mitt liv varit bra vänner. jag vill ge dom en chans, men snart så är chanserna sabbade.. jag vill inte bara duga för att din partner ska göra nå annat & inte du har nå att göra. jag vill även vara en viktig vän där du kan neka din partner för att kunna umgås med mig.

jag har själv varit med om allt detta, och jag ser allt mer personer bli såhär.

jag älskar mina vänner, men hur länge orkar jag vara ett "andra hand val"?

och kom ihåg nu att jag menar inte att det INTE är fel att umgås med sin partner, men dag in & dag ut är lite att ta i :/